doingbeijing

“Chinese people are very brave when crossing the street”. Min nyfunna japanska vän verkade inte alls sugen på att korsa den femfiliga genomfartsleden framför oss. Och jag förstod honom. Trafiken i Peking är verkligen skrämmande. Korsning hade i och för sig trafikljus även för gående, men även om du har grön gubbe måste du vara försiktig när du korsar en gata. Eller kanske rättare sagt, speciellt om du har grön gubbe måste du vara försiktig när du korsar gatan. Först måste du se upp för alla bilar som gör högersväng. Högersvängar får genomföras även vid rött.  Och de kör inte försiktigt mot korsningen, och de lämnar inte företräde till gående, utan de kommer i full fart tutandes om de tycker att någon är i vägen för dem.  När du väl klarat högersvängarna så kommer bilarna som svänger in på vägen du korsar – både från höger och vänster. Och de vill inte behöva sakta ner för gångtrafikanter. Dessa är svårast för de kommer både framifrån och bakifrån. Sist ska du passera cykelbanan, där allt från tysta elmoppar till trehjuliga fordon och genande bilar tycks göra sitt bästa för att köra över dig.

Som gångtrafikant måste du ha uppsikt åt alla håll, och vara beredd på att släppa bilar väldigt nära inpå dig. Därför föreslog jag för min vän att vi skulle gå genom tunnelbanegångarna under vägen, så slapp vi helt alla bilar. Men han tyckte det var OK att gå på övergångsstället, så länge någon annan samtidigt använde övergångsstället. Tydligen litade han inte helt på mig för när jag gick ut en bit på övergångsstället i väntan på grönt – så som man gör här i Peking när man ska ta sig över en väg – stannade min vän kvar på trottoaren. Först när fler folk kom och ljuset slog om kom han ikapp mig och vi påbörjade färden till andra sidan. Efter ett tag så började han småspringa så att han kom upp i rygg på en kvinna som gick framför oss. ”Better to have one between you and the cars” förklarade han för mig. Jag smålog åt honom och tanken på att Japan och Kina – båda folkrika länder med hög befolkningstäthet – har så olika kynnen.

Medan vi gick den sista biten över gatan la jag märke till att en bil hade stannat vid övergångsstället på andra sidan korsningen. En varningstriangel var uppsatt och polis var på plats. Jag förstod att det var en påkörningsolycka och jag såg en man som låg orörlig på marken. Jag tror att han var död. Plötsligt så verkade min japanska väns taktik ganska så vettig.